Om schemamodes

Ett schemamode är ett tillfälligt tillstånd innehållande ditt sinnestillstånd och den copingreaktion/-respons som är aktiverad för dig vid ett visst tillfälle. Om vi ser på schema som mer långvariga karaktärsdrag, så ses schemamodes som mer kortvariga psykologiska tillstånd. Vid varje given tidpunkt är du i ett av dessa tillstånd. Modes ger uttryck för hur en person är just för stunden och kan växla beroende på situation. När vi minns, tänker, känner, förnimmer, och agerar i ett givet sammanhang befinner vi oss i ett mode. Scheman triggar och driver våra olika modes när inre eller yttre händelser i ett givet sammanhang associeras till våra scheman.

Ett schemamode definieras som det aktuella känslomässiga, kognitiva, beteendemässiga och neurobiologiska tillståndet som en person befinner sig i. Dysfunktionella modes inträffar oftast när flera maladaptiva scheman aktiveras.

Liksom alla människor har sina scheman har alla också sina modes eller tillstånd. Tillstånden skiftar gradvis från stund till stund och kan blandas med varandra. Vanligen kan man ändå behålla känslan av ett själv. Tex kan en psykisk hälsosam person känna sig upprörd och behövande när personen hamnar i det sårbara barnmodet, men samtidigt kunna hålla kvar sitt sunda vuxenmode. Ju större psykiska besvär en person har, desto längre ifrån varandra befinner sid de olika tillstånden och desto snabbare kan de skifta. Frånkopplingen leder till större sannolikhet till minskad psykiskt välbefinnande. När individen kan vara i båda moden samtidigt och agera för att tillfredsställa sina egna behov leder det till större sannolikhet till förbättrad psykiskt välbefinnande

Vi delar in Modes i fyra kategorier, barnmodes, copingmodes, föräldramodes och Sund Vuxen.

Barnmodes

Barnmodes är medfödda och universella uttryck för våra känslomässiga behov. Blir behoven tillgodosedda uttrycker vi glädje och förnöjsamhet, vilket benämns glada eller belåtna barnet. Barnmodes som istället uttrycker tillstånd av sårbarhet, ilska, impulsivitet eller brist på disciplin indikerar att något av de grundläggande känslomässiga behoven traumatiserats, kränkts eller frustrerats. Sker detta vid upprepade tillfällen under barndomen utvecklas den psykologiska sårbarheten som vi inom schematerapi kallar Maladaptiva Scheman eller våra känslomässiga sår. Barnmodsen uttrycker våra ovillkorade scheman och de behov som finns där under.

Copingmodes

För att hantera att behoven inte tillgodoses och den smärtsamma känslan kopplad till detta tar barnet till sig olika skyddsstrategier. Dessa copingmodes motsvarar copingstilarna undvikande, överkompenserande, och resignerande och är funktionella beteenden för barnet utifrån den utsatthet de är i. Däremot blir de dysfunktionella hos den vuxne om de lärs in som rigida copingmönster och tillgrips utan eftertanke och flexibilitet. Copingmodes uttrycker villkorade scheman och de behov som finns där under.

 Föräldramodes – Vår självkritiker

Ett dysfunktionellt föräldramode är ett tillstånd då man riktar nedgörande krav och kritik mot sig själv. Utvecklingen av en sådan negativ självuppfattning kan återspegla det konkreta bemötande man fick som barn (eller de slutsatser man drog av olika situationer) i samspelet med sina anknytningspersoner då man uttryckte sårbara känslor, åsikter eller behov. Ett barn som tex fick höra ”skärp dig och sluta bete dig som en treåring” när det var ledset och behövande kan sedermera som vuxen rikta liknande attityder mot sig själv i sårbara situationer, utifrån en enkel tes. Barn gör inte som du säger, utan som du gör

 Sund Vuxenmode – Mitt Compassionjag

I det nära och lyhörda samspelet med viktiga vuxna lär sig barnet successivt på egen hand hur man gör när man lyssnar och vägleder sina känslor och behov på ett tillfredsställande sätt (det vill säga att med en framväxande sund vuxensida knyta an till sin egen sårbarhet). Inom schemateorin anses det fullständigt normalt att ett barns uppväxt innefattar tillfällen av både kränkningar och frustrationer samt att barn uttrycker negativa känslor som svar på detta. Känslor som inte alltid fångas upp av viktiga vuxna. Det hör till livet. Men för barnets psykologiska utveckling behöver det hållas inom rimliga gränser.

Det barnet behöver hjälp med är att, utifrån sin utvecklingsnivå få en sund förebild över hur känslorna och behoven kan bli adekvat tillfredsställda. Barnet behöver få insikt om att de känslor det upplever inte är farliga i sig, eller oönskade, utan enbart signaler som först behöver förstås för att därefter antingen tillgodoses i stunden eller accepteras som är och och lämnas. På så sätt utvecklas gradvis den inre referensram och exekutiva förmågor som benämns Sund vuxen.

Den Sunda Vuxna är klientens inneboende goda förälder och har tre grundläggande grundfunktioner:

1. Att vårda och beskydda det sårbara barnet
2. Att sätta gränser för det arga barnet och det impulsiva/odisciplinerade barnet
3. Att bekämpa eller dämpa maladaptiva copingmodes och dysfunktionella kritikermodes.

Den Sunda Vuxna representerar mognad och psykisk hälsa. Då en person befinner sig i sitt Sunda Vuxna har han/hon förmågan att fatta välgrundade beslut samt att vara ansvarsfull i relationer genom att finna en balans mellan egna och andras behov. Ett sätt att beskriva den Sunda Vuxna kan sammanfattas enligt följande:

• Den sunda vuxna är självmedveten och uppmärksammar när olika Modes triggas, benämner de och gör aktivt val att agera med ett Sunt Vuxet förhållningssätt.
• Den Sunda Vuxna är medvetet närvarande och praktiserar mindfullness
• Den Sunda Vuxna visar acceptans i ställer för att slåss emot sina egna tankar och känslor
• Den Sunda Vuxna visar självmedkänsla
• Den sunda Vuxna är i kontakt sina personliga värderingar och gör åtanganden för att gå i riktning mot dessa